Välj en sida

Tillbaka till hösten 1985 och Skövde. Staden som jag mot min vilja bodde i under 7 månader och tre veckor, lumpen. Eftersom jag är född med ett fel på urinvägarna så hade jag skaffat mig ett läkarintyg som visade att jag inte kunde ligga ute i skogen om det var för kallt. Detta gjorde att jag fick bli malaj i det militära. Vår uppgift var bland annat att sköta vakten, verkstäder administrationen m.m. Men som alla andra militärer så genomgick vi grundutbildningen, men med vissa lättnader. Det gjorde också att vi fick vår utmärkelse innan alla andra kompanier på regementet. På P4 var utmärkelsen att få bära basker. Så dags för soldatserinran. Hela regementet ställer upp på kaserngården och vi är så klart det enda kompaniet som nu fick bära basker, vilket retade en stridis. Mitt uppdrag var att vara riktkarl. Riktkarlen håller takten och är den person som alla skall rikta in sig mot.
Efter överstens tal så var det dags att marschera från uppställningsplatsen på kaserngården. Först ut är vårt kompani. Som riktkarl står man ställd längst fram i vänster hörn precis som en bilförare. Befälet ropar vänster om marsch men i min hjärna så blir det kortslutning och jag tar och gör höger om, vilket resulterar i att hela vårt kompani bildar en stor hög och allt blir kaos. Översten skriker över oss samt våra befäl blir ganska upprörda. Ingen fara skedd, vi promenerar från platsen vilket var uppdraget men i klunga istället för formation.
Tänk vad en persons misstag kan leda till, ett felsteg och hela gruppen hamnar i kaos. Hur lätt är det inte att våra ledare begår misstag och att ett visst kaos uppstår. Men det betyder inte att vi skall stå kvar på kaserngården utan vi kan faktiskt röra oss vidare. Kanske inte på samma sätt som det var tänkt men vi vet ju vart vi ska, befälets order hade ju alla hört.

Åhhh det vanliga ……
Rånaren sprang in i en affär, drog upp en kniv och skrek: – Ner på golvet, det här är ett rån. Alla kastade sig ner på golvet utom en man. Rånaren som blev förvånad skrek en gång till: – Ner på golvet, det här är ett rån. Mannen stod kvar och sa: – Nä, det gör jag inte för jag är civilagent. Rånaren fick panik och skrek en gång till: – Ner på golvet det här är ett rån! Men mannen stod fortfarande kvar och sa: – Nä för jag är civilagent! Rånaren rusade ut ur affären helt skräckslagen. Från golvet hördes en röst: – Men Erik, du är ju inte civilagent, du är senildement!
– Vad heter Finlands längsta man? – Enoch Nitti.
– Vad heter hans fru? – Sirka Nitti.