Välj en sida

av Sven Prytz | Måndagsbrevet | 2021-12-06 Varje år i december så märker jag att det sista kännetecknet från sommaren håller på att försvinna. Jag upptäcker det när jag duschar. Nu undrar en del av er säkert vad jag menar. Men det är så att när jag står i duschen så brukar jag se hur det sista tecknet från sommaren sakta men säkert försvinner. Det är när den sista sommarnyansen försvinner från kroppen. Jag ser det som tydligast på fötterna, det är när det inte längre är någon nyansskillnad mellan fotsulan och ovansidan foten. Likfärgen tar över. Nu vet jag att det är kyla, mörker, skrapa rutor, slask, m.m som jag skall genomlida ett antal månader. Visst gillar jag snö och vackra vinterdagar. Framför allt älskar jag julen. Men sommaren är överlägset vinnare alla dagar i veckan.
Jag har funderat en del över, varför bor man kvar på dessa breddgrader. Anledningen är väl att svenska sommaren är grym eller är det årstidsväxlingarna? Okej, en perfekt sommardag med 25 grader i skuggan, ljummet i vattnet vad slår det. Men spöregn och 13 plusgrader på midsommar, 50 nyanser av grått i november, slask och is i 3-4 månader för att till slut hoppas på en varm vår som kanske kommer. Det finns så klart flera anledningar att vi bor kvar och anpassar oss till dessa breddgrader. Den stora anledningen tror jag är det sociala sammanhanget, familj, vänner, släktingar, arbetskamrater m.m. Utan detta så blir det nog outhärdligt för de flesta att bo här i mörkret. Men har man någon att träffa, prata med o.s. v så klara man av den mesta. Så glöm inte att ta tid för varandra, det behöver vi alla.
Åhhh det vanliga…….
– Är du klar med julgodiset? – Ja, men det tog nästan knäcken på mig!
– Hade du en stressig jul? – Ja, den tog musten ur mig.
– Vad gör orkestern den 23:e december? – De har julstämning.