Välj en sida

11 år och sommarlov, dags för fotbollsskola. Bättre kunde det inte vara, men det förändrades snabbt. Det första som hände på fotbollsskolan var att jag slängde mig för att rädda en boll, bollen tog på handen och slog i stolpen. Benen i underarmen fick sprickor och det blev gipsskena och vila. Men hur lätt är det för en sjövild 11-åring att vila på sommaren och framförallt inte bada. Så det blev att bada försiktigt med plastpåsar och gummiband som skydd runt gipset. Det gick väl sådär! Gipsade om 7 gånger den sommaren.
Denna sommar skulle vår familj simma Vansbrosimmet vilket jag också hade tränat för. Mina föräldrar klargjorde att jag inte fick simma och att jag inte skulle klara detta med gips, men jag hade en annan uppfattning. Vad är problemet tänkte jag och tjatade hål i huvudet på dem och till slut gav de med sig. Så upp till Vansbro, smetade in kroppen i olika sorters fett för att hålla värmen. (Detta var på den tiden då våtdräkt var förbjudet). Plastpåsar på, sen ner i det kalla vattnet, 16 grader huu.
Precis när starten gick så började det åska och regna och det var verkligen ösregn. Efter en kilometer så gav jag upp. (Vansbrosimmet är 3 km för er som inte vet.) Ganska besviken och allmänt sur så fick jag ta mig till målet och möta upp mina föräldrar. Jag måste nämna att mamma simmade ihop med mig tills jag bröt loppet, bara så ni inte tror att de var helt ansvarslösa som föräldrar. Sen bar det iväg hemåt och jag var sur som gatan och hade bestämt mig att aldrig simma någon sådan där tävling igen. Jag hatade att misslyckas. När vi stannade i Filipstad för att äta så fick jag välja vad jag ville på menyn. Jag valde Tournedo, jag tyckte det var så gott. Då bestämde jag mig för att jag ville hit och äta igen och den enda möjligheten var att simma igen nästa år och så blev det. Två gånger till blev det Vansbrosimmet med målgång och då utan gips.
Min lärdom är.
1. Man måste låta barn och andra skaffa egna erfarenheter även om de misslyckas
2. Ge inte upp. Se bara till att ha bättre förutsättningar nästa gång (inget gips)
3. Viktigt att ha ett mål. Klara sträckan 
4. Belöningen, glöm inte att se till att fira när du klarar uppgiften. Tournedo

Att inte alltid lyssna på omgivningen och trotts man misslyckas så kan man göra om, prestigelöshet. Men det jag tänker närmast på är att man ibland ger sig in i saker och att förutsättningarna inte är det bästa, men då finns det alltid en möjlighet att förbättra förutsättningarna, vädret kunde jag inte styra över men gipset. Så ge inte upp fast du har misslyckats utan ta en god bit mat och ladda om!

Åh det vanliga ……..
Vad tvättade sig Saddam Hussein i?
I rak vatten!

Verkstadsfolket hade möte.
-Det är svinkallt här, säger en av arbetarna .
-Det beror kanske på våra dåliga ”element”, svarar chefen med ett lömskt leende
-Nää det tror jag inte svarar arbetaren, det är nog nåt skit som sitter i ledningen.

Beda i Göteborg har varit ute och köpt ett par gula skor. När hon var ute och provgick dom mötte hon Kal förstås.
- Hallå Beda! Jaså, nu har hösten kommit?
- Hösten?! Det är ju mitt i juli.
- Ja, ja, men blana är ju gula.