Välj en sida

av Sven Prytz | Måndagsbrevet | 2021-10-11 Redan vid 11-12 års ålder så började jag snusa och tjuvröka. Ganska snart så blev det en vana och ett beroende. Mina föräldrar gjorde allt de kunde för att stoppa mig, men eftersom pappa var både rökare och snusare så var det svårt att argumentera för att jag inte skulle använda tobak. Det var även så att min morfar som bodde i samma hus som oss var snusare av stor rang, vilket inte gjorde det lättare för mina föräldrar att vinna argumentationen. Så till slut så gav de upp och accepterade mitt tobaksbegär. Mina föräldrar såg till att stå med snus, men på villkoret att jag inte rökte. Så de såg till att snus inhandlades så att det alltid fanns tillhands. Men ibland så glömde de att köpa snus och då fick man låna av pappa eller morfar. Här fanns en viss skillnad i vem man lånade av. Min morfar tillhörde dem som lade ut sitt gamla snus i ena kanten på dosan, vilken pappa inte gjorde. Morfar hade alltså både gammalt och nytt i samma dosa. Det var i sig inget problem om dosan var ganska nyöppnad, men var den halvfull så var det så att det kunde blanda sig och det var en mindre trevlig upplevelse. För er som är lite yngre så var det så att vi inte snusade påssnus utan lössnus, riktigt snus. Att ta en pris snus från morfar var lite av ett lotteri, man fick vara noggrann, trots det så blev det fel ibland vilket inte var så trevligt. En del brukar säga att gratis alltid är gott, men det kan jag inte hålla med om, som ni förstår. Detta gäller livets alla områden. Det kan vara farligt att ta snus från någon annans dosa, framför allt om man inte vet vad de använder snusdosan till. Så tips från coachen, glöm inte köpa snus. Den som har eget snus styr över vad man får i sig.
Åhhh det vanliga….
Vad gör prästen när det är halkigt på kyrktrappan? -Han tar fram Psaltaren
En morgon när prästen skulle gå till jobbet hittade han en död gris vid vägkanten. Han ringde polisen och berättade om den döda grisen. Då sa polisen: -Jag trodde ni tog hand om de döda? Prästen svarade: -Ja det gör vi, men vi ringer de anhöriga först.
En man kommer in på Systembolaget: – Jag tänkte köpa en flaska vin. – Jaha, ska det vara rött eller vitt? – Det spelar ingen roll, jag är färgblind.