Välj en sida

När jag var ca tre  fyra år  så var det dags åka till simhallen med min mamma o pappa. När vi väl kommer dit så ser jag två bassänger en liten för barn och en stor 25 metersbassäng för vuxna.
Styv i korken redan då så sa jag till min pappas att jag skall simma i den stora bassängen. Han frågade, men Sven kan du simma? Jag förstod inte varför han frågade utan svarade, JAG KAN SIMMA. I min värld så var det väl inte svårare än att gå. Så upp på startpallen, kastade mig i vattnet, direkt sjönk jag  som en sten till botten. Pappa var beredd och hoppade i  för att fiskade upp mig. När han väl fått upp mig på torra land så gick jag till startpallen igen och sa till pappa, JAG KAN SIMMA och även denna gång sjönk jag som en sten till botten och pappa fiskade upp mig igen. Om  jag själv kom fram till slutsatsen om kvalitén på hur simförmåga var vet jag inte, men det slutade med att jag fick hålla mig i lilla bassängen och där träna med flytredskap ( ni vet pontoner som ser ut som små dykartuber på ryggen).

Vid  5 år ålder så åkte vi på semester till Gran Canaria, det gjorde vi varje år av två anledningar. Först för att min mamma var reumatiker och hon behövde värmen, för det andra, vi hade eget företag och var tvungna att jobba över sommaren för att de anställda skulle få sin semester.
På hotellet Grand Canaria fanns det en pool och jag var som en fisk i vattnet. Med armkuddars hjälp så simmade jag fram o tillbaka längd efter längd. En dag när jag var i poolen och simmade så frågade mina föräldrar, var har du armkuddarna ? Den fasansfulla upptäckten att jag glömt att sätta på armkuddarna blev ett faktum och jag började sjunka. Men denna gång lyckades jag ta mig till kanten och kravla mig upp ur poolen. Se kom uppenbarelsen att jag simmat länge utan armkuddar och nu kunde simma. Skall säga att jag har lätt att vara i vatten och blev ganska god tävlingssimmare i början av tonåren.

Vad vill jag säga med detta förutom att jag hade svårt med konsekvensanalysen som barn.

  1. När jag skulle  lära mig simma så lät mina föräldrar mig pröva mina simkunnigheter utan att säga du får inte. De lät mig prova trotts att de redan visste resultatet.
  2. Min pappa fanns till hands när jag misslyckades. Måste finnas när någon som lyfter upp oss när vi misslyckas.
  3. Jag fick redskap och möjligheter till träning.
  4. Tillslut så fick jag examen att jag kunde simma.

Samma principer borde gälla i arbetslivet men det kräver mod att låta människor misslyckas, ledarskap med passion att se personal att lära sig( likt föräldraskap) samt möjligheter till träning.

Om detta kombineras med hjärta och engagemang så tror jag att de flesta kan lära sig att simma.

Som ni ser så finns det med en fil. Lite reklam från Lights in Alingsås. Helt klart värt ett besök för er som bor i närheten av Alingsås. Mer info på www.Alingsas.se

 

Åhhh det vanliga …

 

Varför ljudisolerar skatteverket sina lokaler?
-För det vill stoppa Eko-brottsligheten

 

Hur kan vägen vara i så dåligt skick ?
Den är ju utmärkt på kartan.

(En Göteborgare)
Glenn varför springer du mitt i vägen?
”Man e-labil”