Välj en sida

Blev häromdagen sittande med en gammal vän som livnärt sig hela sitt liv som musiker. Allt från dansband till att sjunga på begravningar, varit musiklärare och studiomusiker. Vi satt och pratade om olika musikstilar, musiker som påverkade oss. Vi är båda ganska breda i vad vi gillar för musik. Nu var han klassiskt skolad vilket jag inte är, men det gemensamma var ändå vilken skillnad det var på upplevelsen av en låt beroende på vilken låt det är och vem som framför den.
Efter vårt samtal kom jag att tänka på hur man lyssnade på musik förr och nu. Nu är det små högtalare hemma utan något direkt tryck typ Sono, Marshall m.m eller hörlurar. Tänk förr när man fick övertala sin fru att få ta in högtalarna i vardagsrummet, när de var stora som en möbel var och en av dem. (Jag vet faktiskt en go gubbe i Vänersborg som ännu får ha kvar sina prylar). Vad har detta då i praktiken lett till. Jo, man lyssnar på rockmusik med alldeles för låg volym. Rockmusik är gjord för hög volym. Nu är det säkert någon som opponerar sig, men när man varit på konsert med Queen, Status Quo, Clapton o.s.v vet man att volym och rockmusik är ett. Efter en konsert tjuter det i öronen i två dagar och under konserten är volymen så hög att det slår i bröstet av trycket från basen. Det är den upplevelsen man vill ha igen när lyssnar på rockmusik. Men som en del säger, då hör man ju inte vad de sjunger. Låt mig säga som Ulf, sångaren och gitarristen i Jerusalem sa, ”rockmusik skall inte höras, den ska kännas”.
Men hur vet man att man har nått rätt volym? Här kommer det ultimata tipsets från en Rockare.
Sätt på musik i vardagsrummet, gå gärna tre rum bort med stängda dörrar mellan rummen, starta dammsugaren. Hör du då motorn så har du för låg volym.
Nu tar vi sommarledigt på redaktionen men hoppas att återkomma i höst.
Trevlig sommar på er alla.
Åhh det vanliga……
*Namn* När Stina, Anna, Maria och Emilia går ut på lunch så kallar de varandra Stina, Anna, Maria och Emilia. När Fredrik, Peter, Krister och Mathias går ut på lunch så kallar de varandra Fetto, Godzilla, Clownen och Stubbhuvudet.
*Dagens tanke* Varje man bör glömma de misstag han gjort, det är ingen idé att två människor går runt och minns samma saker.
Kal och Osborn var på väg hem efter en blöt kväll. De var så trötta att de gick nästan hopvikta som fällknivar. Så bar det sig inte bättre än att de råkade komma upp på banvallen. När de hade promenerat en stund på rälsen säger Kal: – Döö, det var en lång trappa vi har hamnat på. Osborn, efter att ha funderat någon minut, säger: – Döö, inte bara att den är lång, räckena sitter lågt också.