Välj en sida

Jag lovade mig själv att aldrig acceptera!!!

Berlin 1976.

På 70-talet jobbade min mamma på Sessan-linjen, för er som inte vet så var det ett företag som trafikerade Danmark och Tyskland med färjetrafik. Precis som Stena Line, som senare köpte upp Sessan-linjen. De var generösa mot sin personal och varje år bjöd de på en resa för alla anställda inklusive deras familjer. Detta år bar det iväg till Västberlin. Färja över till Tyskland, sedan buss till Berlin. På denna tid så var man tvungen att åka genom Östtyskland. Östblocket visade verkligen upp sin bästa sida.

Med jämna mellanrum så var det kontroll av bussen och av alla passagerare samt passen, såklart. Bussen ställdes alltid så att kulsprutorna i vakttornen var riktade mot den. Långa stänger med rakblad och små knivar drogs under chassit på bussen för att se så att ingen person skulle kunna gömma sig och komma över från öst till väst. Jag kommer tydligt ihåg ett tillfälle då jag ville bjuda vakten som kontrollerade passen på en chokladbit. Han sträckte handen mot kartongen men tog snabbt bort den igen utan att ta en bit samtidigt som han tittade mot övervakningstornen. Jag måste säga att denna upplevelse var kuslig för en 11-åring.

Men varför ville de fly från Östtyskland som nu skulle vara en mönsterstat. Så klart fanns det många orsaker, men framför allt, de ville till friheten, de ville kunna uttrycka sina tankar, säga och tycka vad de ville utan att bli angivna och bestraffade eller till och med dödade. De ville ha den fria världens möjligheter och inte den kontrollerande världens förtryck.

Vi bor i ett av världens friaste länder där vi kan säga och uttrycka nästan vad vi vill, men är det så att vi håller på att krympa utrymmet? Jag upplever att det blir snävare och alla skall in i den så kallade PK-fållan. Och skulle man gå utanför den ramen då blir man bestraffad, inte med död och fängelse men med utpekande och avståndstagande. Jag är inte för att man skall kunna säga vad som helst hur som helst, men den väg vi är inne på nu börjar ta vår frihet ifrån oss. Det börjar alltid med små steg.

 

Åhhh det vanliga…….

Vilken skillnad är det på en dator och en norrman?
– Datorn behöver bara instruktioner en gång.

Norsk miniräknare
– Vad får man för svar, om man slår 1+1 på en norsk miniräknare?
– ”Var god vänta”.

Hos frisören
– Ska jag ta med maskinen där bak?
– Nej tack, men gärna i nacken.